Tvåtusensjutton

Min mjuka Darling Krake och tre små hästar.

Gott Nytt År önskar jag alla människor och andra varelser

Var snälla mot varandra <3

Ett filmklipp publicerat av Star Stable (@starstableonline) Dec 31, 2016 kl. 9:42 PST

Längtan och levlande

Det kom inga nya mustanger den här onsdagen. Jag hade hört att det inte brukar hända något stort på årets sista uppdatering, men jag hoppades ändå... I alla fall har jag lite tålamod kvar, så jag kaaanske väntar en vecka till innan jag köper.

Grejen är att min Alter (starthäst) och Pippin (Jorvikisk ponny) inte är i lvl 15 ännu, så jag borde ju levla dem innan jag köper en ny pålle. Dessutom vill jag titta på Spirit - hästen från vildmarken för att få lite mustang-feeling. Det var jättelänge sen jag såg den, men vi har den tydligen på dvd här hemma! Vi får se när jag blir kompis med en mustang på SSO. Jag börjar bli rätt fäst vid den svarta. <3

Den svåra konsten att bestämma sig

Jag har levlat klart min welshponny Miramis och ska nu adoptera en ny vän. Den ska ha de nya
animationerna, vilket innebär att jag kan köpa
en shirehäst
en morganhäst
en quarterhäst
en paint
en appaloosa
ett svart engelskt fullblod
en vit lipizzaner
en frieserhäst
en welshponny
eller en mustang.

Shire: Vill absolut köpa en vit shire och döpa den till Världens Gulligaste Teddybjörn någon gång, men inte nu. Jag är inte redo för en sån gigant ännu.
     Morgan, quarter, paint, appaloosa: Alla dessa är jättesöta, men jag känner inget särskilt för dem. Vet inte varför. :(
     Engelskt fullblod: De är verkligen fina, men jag vill inte köpa en svart bara för att det är den enda jag har tillgång till. Vill träffa hästarna med de andra färgerna också, och köpa en då. Inte nu.
     Lipizzaner: Vet fortfarande inte vad jag tycker om dem! De är mysiga och fina men inte särskilt söta, och jag är inne i en period i livet då jag är väldigt barnslig. Jag dras mot saker som är små, söta, fluffiga, glittriga, rosa, mjuka. Därför känns inte en lipi som en passande häst. x)
     Frieser: Ska ha! Men det kan vänta. Vill inte rida runt på en frieser 24/7. Jag kan inte hantera deras ståtlighet.
     Welsh: Jag vill ha fler welshponnyer. Är inte ens särskilt nöjd med att Miramis är svart, men köpt är köpt och nu vill jag testa nya raser istället för att spendera mina pengar på ponnyer.

Mustang. Det får bli mustang. För de är konstiga, kantiga, men ändå vackra. De har karaktär. Deras historia är häftig. Jag gillar hur deras huvuden ser ut. Har ni sett ganaschen? Mulen? Ögonen? Manen är också fin. Den är stripig och tjock på samma gång.

Problemet är att bestämma färg. Den bruna har ju sin fantastiska brutna bläs, brunsvartskäcken är allmänt cool (speciellt manen) och den svarta är lågmäld och stilren. Just idag råkar det dock vara onsdag. Uppdateringsdag. Tänk om det kommer nya mustanger idag? Det brukar alltid dyka upp några nya färger. Hoppas hoppas hoppas att de kommer idag. Jag vågar inte köpa innan jag har sett de nya, men samtidigt orkar jag inte vänta i en vecka till.

Shut up!

Vissa personer har så himla hett temperament. Filip Sunfield sa att han var jättenöjd över Tristan Goldspurs arbete, men när Tristan försvann en stund senare blev Filip genast jättearg på honom. Han visste ju inte att Tristan var tvungen att ge sig av från arbetet för att rädda någons liv, men det rättfärdigar ändå inte att han blir så arg. Vuxna personer som blir arga (och inte oroliga) utan att först ta reda på sanningen är inte bra föräldrar.

Föräldrarna Goldspur verkar ännu värre. De hotar sina barn, lyssnar på rykten och straffar barnen med arbete. Är det verkligen klokt? Jag tror inte det. Vuxna personer är de yngres förebilder. Om inte de vuxna kan kontrollera sig själva bör de inte kräva att barnen ska uppföra sig exemplariskt.

Visst kan straff vara bra och förändra personer till det bättre, men det känns ändå inte rätt. Det finns en stor risk att straffet bara förvärrar situationen. Därför gillar jag inte några NPCs i SSO. Vissa NPCs hjälper jag inte för deras skull, utan snarare för min eller barnens skull...

Gåvor från kalendern

Jag hoppas att ni inte har missat SSO:s högtidskalender! Vi har till exempel fått fina färgläggningsmotiv och skrivbordsbakgrunder att ladda ner. I de flesta luckorna har det varit kläder och utrustning, vilket alltid är kul.

Det vi fick är en tröja, mössa, schabrak, benlindor, träns och sadel. Jag tycker att allt är väldigt snyggt och passar bra som en neutral vinteroutfit, men jag känner att grejerna förlorar sitt värde på grund av att "alla" äger dem. Jag brukar haja till när jag ser en snygg outfit för första gången, men inte när jag ser den för sjuttioelfte gången, liksom.



Allra coolast av grejerna är benlindorna. Så snygga! Tröjan är också väldigt fin, och när jag såg sadeln kände jag att den säkert skulle bli omtyckt av många (vilket den också är, enligt andra bloggare ^^). Jag skulle gilla den om det inte vore för fårskinnspadden...

Jag har inget emot att exempelvis fattiga jordbrukare i Afrika eller forskare som ska bo på nordpolen använder sig av äkta skinn eller liknande, men jag tycker inte om när rikare människor (som jag) föder upp och dödar djur bara för att vi ska ha det lite finare/bekvämare/varmare. Det bidrar till den massuppfödning och avel som får djuren att må allt sämre.

Eftersom detta är ett datorspel spelar det egentligen ingen roll. Det är bättre att stilla sitt konsumtionssug i ett spel än i verkligheten, men jag (aka min inre vegan) vill ändå påpeka att en fårskinnspadd inte bara är en fårskinnspadd!

Vi fick även en klänning som är svart, rosa och vit. Inte alls min stil heheh...

Jag tror att tomten läste önskelistan som jag postade i mitt förra inlägg, förresten, för vi fick 300 Star Coins i den sista luckan! Jag är absolut inte girig och jag begär inte att vi ska få en massa SC gratis, men när det väl händer blir jag bara glad. <3 

Önskelista

Snälla tomten som just nu står i Jarlaheim... Här är en lista på mina (mer eller mindre uppfyllelsebara) SSO-önskningar:

Möjligheten att kunna samla köpta sminkningar och frisyrer i sin garderob! 
- Det skulle göra matchandet både smidigare och billigare.


Monoklar i fler färger än rosa
- Den rosa fick jag från jultomten och jag tror att det är den enda färgen som finns i spelet...? Jag älskar små detaljer som får en att sticka ut och monoklar är verkligen karaktäristiska grejer. En guld eller bronsfärgad sådan skulle verkligen förgylla en steampunk-outfit!

En islandshäst 
<3<3<3

En fjording med nya animationer
- Drömhästen ju. Vill ha en söt liten fjording med en tuff sicksack-man.

Star Coins 
- Självklart...

Coola outfits 
- Gärna fler alternativa kläder och utrustning som passar exempelvis steampunk och maskulin goth. Spelet har en hel del emo- och rockkläder redan, men det intresserar inte mig.

SSO fast som strategispel 
Jag vet inte hur det skulle se ut, men jag gillar strategispel och vill se en mix mellan eget tänkande och SSO:s fina grejer.

SSO fast som Minecraft 
Utan de stora pixlarna, men med funktioner som gör så att man kan samla, bygga och vara kreativ. Sånt är kul!

Gyllenåsarnas Dal är inte gyllene

Idag låste jag upp grinden till Gyllenåsarnas Dal! Jag har aldrig varit där tidigare och när jag har stått utanför grinden har det sett så himla fint ut med höstträden. Nu råkar det dock vara vinter... Inte lika fint, men jag ser det från den positiva sidan - nu kan jag upptäcka dalen på nytt när snön har töat bort!

Västkobbens Fiskeby tycker jag är otroligt vacker. Husen är charmigt byggda och deras färger gör mig glad. Att bo i en sådan by irl skulle vara en dröm, trots att jag inte är så förtjust i fisk och fiske. Jag gillar Labyrintkusten också, för det är så otroligt soft att rida i vatten.  O.o

Jag känner att det här stället skulle kunna vara poppis, men just nu är det väldigt tomt och verkar bortglömt, trots att det inte är ödemark (som Dinodalen). Det verkar inte finnas så mycket kul att hitta på här. Jag tyckte inte att de första uppdragen var särskilt spännande, till exempel. Det var kul att leta reda på Klaus nyckel, men annars var det bara "laga hinder"/"plocka skräp"/"hitta plånboken som ligger i skogen". Inga mystiska äventyr har dykt upp ännu, alltså. Allt verkar normalt just nu, men det kanske kommer mer sen, vad vet jag?! Jag skulle vilja veta mer om snöandarna och de andra farliga varelserna. Hur kan Jasper bo bland såna om de är farliga för resten av Jorvik?

Labyrintkusten

Eftersom jag är helt inne i Dinodalen och julen just nu får Gyllenåsarna vänta lite. Jag tror att jag gör uppdragen när jag känner för, istället för att sluka allt med en gång bara för att komma vidare. Gyllenåsarna kan liksom vara stället som jag rider till när jag behöver semester från den mystiska snödalen! Dessutom vill jag som sagt upptäcka dalen när löven är gyllene på riktigt.

När det går lite sämre

Gah. Känslan som uppstår när spelet tappar kontakten med nätverket...
För det mesta spelar det ingen roll, men den här gången var jag ute på utforskaruppdrag i Dinodalen... Jag skulle dokumentera Frusna dimmornas dal, vilket inte var det lättaste. Jag hittade gejsrar och annat häftigt, men inte det orangea glittret.

Sen - till slut - hittade jag rätt ställen i alla fall. Då gick allt som smort. Jag hittade en stjärna till och med; min tredje Dinodals-stjärna! Men när jag höll på att dokumentera den sista platsen kraschade spelet...
Alltså... Vad är oddsen för att ha så otur?

Jag önskar mig själv bättre lycka nästa gång. '-'

Edit: Jag loggade in och gjorde samma uppdrag igen. Den här gången gick det jättefort, plus att jag hittade en genomfrusen veterinär vid ett träd. "Hur sjutton har hon hamnat här ute i vildmarken?" tänkte jag. Sedan pratade jag med Elsa Einstein och fick veta att veterinären också hade varit med i helikopter-olyckan. Fy fasiken, alltså. Den lilla respekten jag hade kvar för Einstein ebbade ut. Om veterinären dör så är det hennes fel.

När du faktiskt är vegetarian...

... men får i uppdrag att fånga lutfisk och stoppa korvar...

... jag gör allt för belöningarna.

D-d-den gömda di-dinosauriens d-d-d-dal

Hooooly Hagrid och halleluja!

Idag lyckades jag och Valiant rädda baronessans Butterfly från tjuvarna. Därefter fick jag ett uppdrag från Elizabeth som såg mycket lovande ut. Jag bara "omfg :o". Jag hade inte förväntat mig att komma till Dinodalen direkt efter att ha nått lvl 15, så det var en glad överraskning!

Jag älskar att jag/Simone är så himla cool. Så här säger hen: "Jag kan inspektera [hissmotorn] för att undersöka om den går att laga. Kan jag laga hissen har jag en väg tillbaka till Valedale och Elizabeth kan komma med mig till Den gömda dinosauriens dal, utan att riskera livet längs bergssidan." Spelaren själv riskerar alltså sitt liv utan att tveka, men vill inte att Elizabeth ska göra det samma. Hen är så otroligt äventyrlig, tuff och självsäker. En riktig förebild!!

Elizabeth är också en förebild. Jag ser henne som en storasyster/god vän. Eftersom mitt hemstall ligger i Valedale förknippar jag henne med trygghet och jag vet att hon kan lära mig så mycket om magi, metrologi, historia och annat spännande. Dock ryser jag av att se henne i dalen iklädd kortärmat. Hu! Kallt!

Jag vill inte spoila för er som inte har gjort detta ännu, men jag måste ändå visa bilden, för jösses vad jag gillar magi.

Sedan hittade jag Nic. Så spännande! Det var som att läsa en jättebra bok! Sådär så att man måste stänga boken och ta en liten andningspaus innan man kan fortsätta läsa. Tyvärr störde jag mig på att andra spelare syntes. Nic sa att han inte hade sett en levande människa på länge. Det känns inte så trovärdigt när jag ser minst tre andra spelare på skärmen. Jag önskar verkligen en funktion som gör så att vi slipper vara med om såna krockar...

Snö och skånska - hiss eller diss?

Hej alla människor och andra varelser! Låt mig få berätta om min dag.

Dagen började med en lugn teaterlektion. Sedan gick jag till min syv. Jag hade jättemånga frågor om individuellt val och meritpoäng, så jag missade halva bildlektionen, men det var det värt. Syven pratar skånska. (Jag bor inte i Skåne och tycker att det är en härlig dialekt.) Dessutom verkar han så nördig. I alla fall när det gäller Star Wars. Bland annat har han ett gulligt Yoda-gosedjur på sitt skrivbord. Fett najs! Jag ser redan fram att pynta mitt framtida kontor. :D

På lunchrasten drog jag och två kompisar till stadsbibblan och ICA. Det var mycket trevligt, men under den korta promenaden (ca 300 + 300 meter) hann vi frysa. Brrr. Det är inte snö ute just nu, men det är is och en massa frost dygnet runt. Jag hade hellre sett riktig snö, men frost är bättre än barmark. Det är så ljust och fint med snö. Jag struntar i att det är halt och äckligt kallt! (Vad som hände efter lunchrasten behöver vi inte prata om, förresten. Jag halvsov på fotolektionen och failade totalt på matteprovet...)

Det är kul att få uppleva min första SSO-vinter. Jag gillar snön, faktiskt. Miljön blir mycket mer färglös och enformig, men det är rätt behagligt. Några veckor med snö sitter nog fint! På dagen gör snön så att det ser klart och stilrent ut, och när solen är på nedgång ser det mysigt ut. Som när jag var liten och lekte i snön med mina syskon. När solen försvann kunde vi tända levande ljus i våra snökojor och titta på stjärnorna om himlen var klar. Det var mysigt.

Det ser lite konstigt ut med snö i så väldigt varm ton, men det är fint ändå, må jag säga!

Jorvik City - Pir 13

Det bästa med Pir 13 är den mystiska musiken och det sämsta är att avstånden är så långa. Det tar lång tid att springa från hållplatsen till mr T Cray och om man ramlar ner i vattnet (vilket jag gjorde ett par gånger eftersom uppdragen tvingade ut mig nära kanten) hamnar man på hållplatsen igen.

En annan bra sak är de läskiga Dark Core-gubbarna som spatserar omkring. Förhoppningsvis leder de till spännande uppdrag. Just nu är deras område avspärrat. Jag skulle vilja gå upp i de stora gulröda last-grejerna (vet inte vad de kallas) för att se på utsikten, men även de är avspärrade.

Jorvik City - Governor's Fall

Jag har blandade känslor om Governor's Fall, på grund av att jag avskyr bilar. Luften ska vara ren och fin och gatorna ska vara säkra, tycker jag!

GF at night.

Vissa spelare har klagat över att man inte får ta med hästarna till staden. De har sagt att det inte blir ett hästspel när man måste lämna sin häst. Jag förstår vad de menar, men håller inte med. Hela stället genomsyras ju av häst ändå! På Aideens Plaza ståtar häststatyer och här i Governors Fall finns affären Madam Asps ridkläder. Dessutom är stadsdelarna tillräckligt små för att man ska klara sig utan häst (även om det är svårare att styra med personen) och ett stort gäng med hästar får inte plats i staden. Jag har redan köpt ett par ridstövlar från Madam Asp, btw. Jag gillar butikens kläder, även om inte alla är i min stil!

Hälsoinspektör Harry förstör en del av upplevelsen för mig. Vilken hälsoinspektör är egentligen rädd för bakterier? Det finns faktiskt viktiga bakterier! Om jag fick bestämma skulle Harry avskedas direkt.

För övrigt är Governors Fall ett fint ställe och spårvagnarna fungerar bra. Det finns många spännande karaktärer och det faktum att StarStable HQ ligger här är bara för coolt. Dock känner jag mig instängd, för man ser att gatorna fortsätter åt alla håll, men de är blockerade av olika saker. Det skulle kännas bättre om man kunde ta sig till de olika stadsdelarna till fots, men samtidigt förstår jag att det är smidigare med spårvagn. Staden är ju stor, så det skulle ta en evighet att ta sig från GF till Pir 13, till exempel. :(

Jorvik City - Aideen's Plaza

Aideens Plaza är helt klart mitt favoritställe i JC hittills. Hela stället är så mysigt! Gränderna, murgrönan, de pastellfärgade husen och balkongerna - allt är så fint designat! Ta bara bilden här nedan som exempel. Utanför ett ställe som heter Plaza Gallery sitter en person med hatt. Hen ser lite konstnärlig ut, och ni som känner mig vet att jag gillar konst. Lite mer åt höger står Iris som har en väldigt söt klädstil och på det rosa huset är en butik med skylten Antiques. Vi kan inte gå in i något av ställena, men jag håller tummarna för att det kommer i framtiden!

Förutom att chilla på gatan finns det tre små butiker att besöka. Ett klädstånd säljer kortbyxor och skjortor som är rätt snygga och en frukthandlare har bl a melon och bananer att mata hästarna med. Lite kul, tycker jag! Café Harpan ligger också på Aideens Plaza. Det är ett öppet och fint ställe, men jag har aldrig varit särskilt förtjust i cafés.

En sak som jag gillar, däremot, är att fantisera om olika karaktärer. Under ett träd utanför Café Harpan sitter en väldigt snygg person tillsammans med en papegoja och en katt med stora ögon. Vem är personen? Är han snäll? Vad heter han? Ska vi bli bästa vänner och ha djupa samtal om livet? It's a shame att jag aldrig kommer kunna träffa personerna i SSO irl (förutom folk som Tobbe Larsson, dårå).

Den tredje butiken är ett stånd med sadelväskor. Jag tyckte att det var svårt att hitta dit, tills jag insåg att affärerna syns på kartan. De ser ut som små randiga rektanglar, ofc!

Intressanta karaktärer. Den här mimaren får mig att tänka på Martin Freeman (han som spelar bl a Bilbo Baggins och John Watson), bara för att han spelar en mimare i en kortfilm som finns på YT...

Ett hemstall som faktiskt är ett hem

Fullständig recension av MyStable! (Hehe... Tror jag har blivit lite recensionsskadad sedan jag skaffade en bokrecensionsblogg...) Det här stallet är verkligen en stor skillnad mot det gamla. Förut var det som en plats där vi förvarade våra hästar och utrustning. Nu är det som ett riktigt stall - ett ställe där man kan gå omkring och trivas.

Positivt
Kan vi snacka om detaljerna?! Jag älskar de små ljusa partiklarna som flyger omkring i luften! Det är antagligen damm eller något, men jag tänker mest på lysande insekter som brukar finnas i fantasyskogar. ♥ Stilen på boxarna och framför allt lyktorna är ett stort plus. Sååå fint. Jag gillar fönstren också. Ljuset silar in och det känns så där lugnt som jag gillar att ha det i mitt hem.

Boxarna har namnskyltar; hurray!

I det gamla hemstallet var det väldigt öppet. Alla hästar gick fria, så att de kunde gå omkring och hälsa på varandra. När vi fick sneak peaks på det nya stallet blev jag rädd för att de skulle se instängda ut i boxar. (Jag veeet att de bara är pixelhästar, men jag råkar ha mycket fantasi och anser att hästarna kan "prata" med varandra och med mig. :D) Jag behövde dock inte vara orolig, för boxarna är hyfsat fria! Önskar att de vore ännu mer öppna, visserligen, men allt kan man ju inte få i ett spel som är relativt realistiskt...

Musiken är mysig. ♥

Ensamt
Just nu tycker jag att stallet ser otroligt stort ut. Stället skulle säkert vara coolt i verkligheten, men i spelet verkar det bara tomt och ensamt. :( Det skulle vara kul att kunna hälsa på varandra. Dels för att det blir mindre tomt, men också för att det kan vara kul att visa sina hästar för kompisarna.

Det vore bättre om jag själv fick hålla koll på boxarna, och inte att en speciell box reserveras så fort jag hoppar upp på en ny häst. Det blir mest rörigt, för jag vill att varje häst ska ha sin egen plats. Alla trivs ju på olika ställen. Just nu när jag bara har fyra hästar är det inget problem, men jag gissar att det blir svårare att ha koll när jag skaffar flera...

En annan sak jag funderar på är stallet på kvällen. Det är jättebra att himlen utanför fönstren ändrar färg, men måste jag och mina hästar också ändra färgnyans? De blir blåtonade, som om det är mörkt här inne... Jag har faktiskt lampor!?

Utveckling
Jag vet att flera andra också har kommenterat det där med boxarna och jag tror att det kommer ändras förr eller senare. De kommer säkert utveckla stallet väldigt mycket med tidens gång, faktiskt. Till exempel finns det ju tre rum som inte fyller någon funktion just nu (förutom att det finns vatten).

Det skulle vara underbart att kunna göra sitt stall personligt. Till exempel placera ut sina husdjur, lägga till detaljer och byta färg. Jag är tålmodig. Jag kan vänta jättelänge. Förhoppningsvis dyker det upp någon gång i framtiden, med tanke på att spelet redan är utseendefixerat. Vi får redan olika hästar, husdjur och utrustning. Varför inte olika stall också?

Häftiga hästar och ett härligt hemstall

Hooooly Hagrid, vad tiden går fort! På riktigt alltså. Varje morgon när jag vaknar ligger jag och tänker på när jag ska få sova nästa gång, men sen helt plötsligt är det kväll igen.

Orsaken är terminens schema... Förra året hade jag håltimmar och sovmorgnar varenda dag, men i år är schemat ganska fullt med olika kurser. Utöver tiden i skolan har jag dessutom en hel drös med både tråkiga och roliga läxor... Här är mitt schema, för er som är intresserade av sånt. Cx (Klicka på bilden för större storlek.)

Under de senaste veckorna har jag spelat extremt lite SSO. Har knappt loggat in varje vecka. Mina prioriteringar är rätt udda, visserligen (jag valde Fantastic Beasts and Where to Find Them-biopremiären framför ett viktigt geografiprov, t ex), men SSO är roligast om jag är pigg och har gott om tid. Idag har jag tid för att vara ledig. Har ingen läxa till i morgon, och efter ett två-timmars-prov om terrorism förtjänar jag allt lite fritid.

För en vecka sen kom mustangerna in i spelet. Jag diggar dem! Det är häftigt att de är så otroligt tåliga och vilda. Jag gillar människor, men jag gillar inte människan och det gör inte mustangerna heller... Jag får se om jag köper en sso-mustang som julklapp till mig själv, eller inte. Å ena sidan är de coola, men å andra sidan är de inte så särskilt söta/snygga. (Ytlig? Jag? Nääråå.)

Skäckar är fina! Bildkälla.

En annan stor (STOR) uppdatering ägde rum idag. (Really?? Är det redan 30 november???) Idag kom det nya hemstallet, MyStable. 

Milda makaroner och vid Merlins alla säckigaste långkalsonger, vad annorlunda det känns! Det är så stooort och luftigt. I och med att jag bara har fyra hästar är det lite väl luftigt, till och med, men det är fint ändå. Återkommer med fler kommentarer senare! Har ännu bara kollat in det lite snabbt.

Hejdå Halloween! Hej welshponny!

Idag - samma dag som snön kom till min stad irl - försvann Halloween från Jorvik . Plötsligt kändes min snygga häx- och skelettoutfit lite förlegad.

Så här såg den ut:

Ooooh, vem har vi där, förresten? Vem är den fina hästen?

Svar: Hon heter Minimist eller Miramis och är ny i familjen. Jag kände mig tvungen att finally skaffa en hästvän med nya animationer, så mitt i natten begav jag mig till Sydhoven. Det var svårt att se ponnyernas färger i mörkret, men till slut bestämde jag mig för den svarta Mirre. Hennes yttre matchar mitt utseende.

Jag har inte ångrat köpet en sekund och nu rider jag omkring på en häst som ser mycket mer levande ut än de gamla. I början kändes det jätteovant - ganska våghalsigt och stort - men nu lägger jag bara märke till den smidiga mjukheten. Kalla mig inte noob för att jag inte har köpt en uppdaterad häst tidigare. Jag suktar fortfarande efter islandhästarna. <3

Eldhäst och morötter efter döden

Nu har jag hittat en massa spöken, tack vare Starstablehjälpens karta!

Av någon anledning hade jag aldrig varit på De glömda hedarna tidigare. Visste inte ens att jag kunde rida dit. Därför var det kul att vara där och se ridhuset från en ovanlig vinkel. Det förvånar mig alltid hur nära allting faktiskt är på Jorvik. När jag rider omkring känns det ganska långt, men så kan jag till exempel se Vingården ända från Fort Pinta!?

Det roligaste var när jag träffade morotsätande spöken. De fick mig att tänka på Peter Jackson - regissören till bland annat Lord of the Rings. I en av LotR-filmerna och en av Hobbit-filmerna dyker han upp som en morotsätande man. Han syns bara i ett par sekunder och har ingen betydelse, men det har blivit en kul grej.

När jag var i Hollow Woods för att hitta spöket vid Birdie slog klockan 18.

... Hårresande.
Allting gick dock jättefort och Galloper Thompson verkar inte läskig när det är ljust ute. Bara hemlighetsfull och konstig på grund av att han har en jättecool häst och saknar huvud. Skulle vilja veta mer om honom!

Sen fortsatte spökjakten. När jag red till Sydhovens nordvästra hörn tänkte jag kolla in Epona eftersom jag aldrig har varit där, men så fort jag såg utsikten över New Hillcrest (?) råkade jag trilla ner för ett stup och fick det här meddelandet:

Det var surt. Min lilla Pippin är ju långsam och det tar tid att rida över hela Sydhoven. Menmen. Jag fick bege mig till Fort Pinta igen. Sedan när jag var på färjan blev det dock nätverksfel, så jag tar och jagar reda på mitt sista spöke någon annan gång.

Har ni tänkt på att orange är ett väldigt återkommande tema? Morötter, eldig häst, pumpor, höstlöv, orangea kläder... Mysigt!

Halloween-debut

Vart tog tiden vägen?? Skolan stjäl all min energi och nu är det redan hästlov?! (Eller läslov. Ett mycket passande namn för mitt lov, för jag ska hinna läsa både roliga böcker och tråkiga läxor.)

Just nu är jag med om min allra första Halloween på Jorvik. Jag njuter! Brandgula pumpor och mörka girlanger passar in mycket bättre i naturen än de lila födelsedagsballongerna.

Idag testade jag pumpajakten i slottets källare. Första gången: 5:45 minuter. Andra gången: 3:07. Övning ger färdighet, eller vad säger ni? xD

Förutom att leta reda på Halloween-grejerna gör jag vanliga uppdrag. Är fortfarande på level 13, men jag vill sååå gärna komma in i Dinodalen och sedan Epona. Vill ha en islandskompis!

Födelsedagslagg

Ingen som loggade in (eller försökte logga in) på SSO i onsdags kunde nog undvika att lägga märke till tumultet. Chatten var mer aktiv än vanligt och det var ballonger och ryttare överallt. Jag och Pippin rörde oss framåt på ett väldigt hackigt vis...

I alla fall måste jag säga GRATTIS eller nåt till SSO! Och Star Stable-gänget är så bra! Idag postade de ett inlägg om tips och info på nyhetssidan, där det bland annat står att de arbetade non-stop och att de kompenserar missade SR-dagar med en värdekod. Så allmänt fint av dem! Vad skulle vi syssla med om SSO inte existerade?

<3

Krossat hjärta och en busig Äppelpaj

Mitt hjärta gråter för att jag fortfarande bara är på lvl 12 och varken kan ha en en islandshäst, fjording eller en uppdaterad Frisisk sporthäst ännu.

Som tur är kom det en liten ponny med lustigt humör och tröstade mig. Titta på honom! Hur söt? Han heter Applepie och kallas för Pippin, eftersom hela han påminner om Peregrin "Pippin" Took från Lord of the Rings. Han är lika matglad, liten, pigg, lättsam och omtänksam som hobbiten.

I början störde jag mig sååå mycket på att Pippin var långsam som en snigel, men jag härdade ut, red alla lopp som fanns och nu är han redan på level 8. Det är fortfarande väldigt långsamt, visserligen, men jag står ut med det!

Det här var verkligen jag när jag försökte bestämma vilken av ponnyerna jag skulle välja. x)

(Typ. Tyvärr har jag inte råd med mer än en, om jag ska spara till andra hästar...)

Dobby och Lupin Kanin

Jag adopterade två kaniner eftersom jag är så svag för såna här yttepytte snussigulligt übersöta varelser.

Den första fluffparveln döpte jag genast till Dobby. Det är ett runt, fint, varmt och prickigt namn, precis som kaninen själv.

Namnet till den här tillbakadragna, lugna och svincoola kompisen var svårare att komma på, men till slut fick det bli Lupin Kanin.

<3

Gigantiska hästar i slow motion

Igår hände något magiskt. Jag tänkte först inte skriva om det, men projektionerna var verkligen magnifika och så dök det upp skinande hästar och jag tänkte att jo; jag måste skriva.

Igår såg jag Kent i Linköping. Deras andra show på avskedsturnén.

Suddig bild, men livet blir rätt suddigt när en lyssnar på Kent.

Jag är inte ett särskilt stort fan och det var ren och skär tur att jag fick en biljett för att se dem för första (och antagligen sista) gången. När jag var där insåg jag ungefär hur mycket de betyder för mig, för jag gick därifrån med en massa ord ringandes i huvudet.

Ord som

"välkommen, välkommen hit, vem du än är, var du än är"

och "jag krossar fönstret, tar mig in i ditt rum

det är en helt ny värld, men jag är alldeles lugn" 

 och framför allt "men älskling, vi ska alla en gång dö".

Det är ord som jag lever med. Dag efter dag har jag dem i bakhuvudet. De skänker mig mod och frihet. Under konserten påmindes jag om vems mun de kommer från.

Byter hemstall

Moorland är mörkt, vanligt och lite sunkigt. Det känns verkligen som hemma, men ni vet att en kan tröttna på sitt hem ibland.

Valedale är också ganska mörkt - den bruna färgen dominerar även här - men i Valedale finns vackra hus, massor av blommor och fina träd. Det är så mysigt att jag alltid blir helt lugn när jag kommer hit. 

Så jag flyttade. 

Äntligen.