... måste vara ett av mina favorit-miniuppdrag någonsin. Så himla gulligt. Jag älskar ordlös kommunikation. IRL har jag ett litet syskon som jag kan ha en hel konversation med utan ord. Till exempel när vi sitter vid matbordet och har tråkigt kan vi planera vad vi ska göra efter maten med hjälp av gester och ansiktsuttryck. Ingen av oss kan det minsta lilla teckenspråk, utan vi lyckas förstå varandra ändå.
Uppdraget börjar med att en fågel förklarar att hens ungar försvann i några extra kraftiga vindpustar. Hen frågar om jag kan leta reda på dem och föra hem dem igen.
Självklart hjälpte jag Birdie att hitta ungarna! De hoppade omkring som studsbollar ...
... men lät sig lyftas upp till fågelholken igen! Birdie kvittrade glatt när hen fick höra att de var tillbaka igen.
Det här var ett bra avslut på dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar